En jordbrukare i Tanzania bevattnar sin åker med hjälp av slangar och en bränslepump
Jordbrukarnas egna bevattningssystem är ofta mer effektiva än de storskaliga som byggs med hjälp av myndigheterna. Foto: Chris de Bont.
 

Vem bestämmer hur jordbruksmarken ska bevattnas? Det är huvudfrågan som Chris de Bont har studerat i sin doktorsavhandling i Kulturgeografi vid Stockholms universitet. Med intervjuer, kartläggning av jordbrukslandskap och studier av den statliga jordbrukspolitiken ger avhandlingen en överblick över de olika sätt som bönder och myndigheter betraktar och utvecklar bevattningen i Afrika.
I avhandlingen argumenterar Chris de Bont för att det inte är olika tekniker för att leda vatten till fälten som är den huvudsakliga konflikten mellan hur bönder och myndigheter utvecklar bevattning. Det är hur man värderar böndernas eget arbete.

– Skillnaden mellan statens jordbrukspolitik och jordbrukarnas egna bevattningssystem handlar ofta om hur man ser på bönderna och deras förmåga att utveckla bra bevattning. Storskaliga satsningar kan till exempel tvinga jordbrukare att odla majs och ris när det i själva verket är tomater som folk vill köpa. Det handlar i grund och botten om vem som får bestämma hur odlingen ska organiseras, säger Chris de Bont.


Böndernas egen bevattning mer effektiv

Hon har tillsammans med Hans Komakech vid Nelson Mandela African Institution of Science and Technology (NM-AIST) i Tanzania och Gert Jan Veldwisch vid Wageningen University i Nederländerna gjort två fallstudier av utvecklingen av bevattning i norra Tanzania, samt en historisk analys av utvecklingen hos statens attityd och de strategierna i de centrala styrdokumenten kring bevattning.

Forskaren Chris de Bont utanför Geohuset på Stockholms universitet
Chris de Bont. Foto: Daniel Rossetti/Stockholm universitet

– Trots att jordbrukarledd utveckling av bevattningssystemen kan vara produktiv och effektiv så har den ansetts oplanerad, kaotisk och bara konstruerad för småskalig odling för självhushållning – inte som en del av ett modernt och kommersiellt jordbruk, säger Chris de Bont.

Både i praktiken och i den officiella politiken finns idéen att moderniseringen bara kan komma från yttre påverkan, exempelvis genom statliga infrastrukturprojekt som betongkanaler, istället för jordbrukarnas egna pumpsystem byggda av bränslepumpar. Trots att böndernas egna system funkar bättre, är mer flexibla och ger bättre ekonomisk avkastning så framställs jordbrukarna som passiva mottagare som är beroende av hjälp från staten.  

 

Politiska hänsyn gör nya bevattningsystem oanvändbara

– Övergången från traditionella till moderna metoder blir nästan helt symbolisk. Som om bara myndigheternas magiska beröring förbättrar en metod för bevattning och gör den modern, säger Chris de Bont.

Hon beskriver ett exempel där nya kanaler drogs med hänsyn till politiska överväganden, för att kunna klassificera ett område som utrustat med “modern bevattning”, men helt utan verklig förbättring för bönderna. Jordbrukarna har tvingats av politiker och biståndsprojekt finansierade från utlandet att använda bevattningssystem som inte fungerar för dem, menar Chris de Bont. Ibland har hela infrastrukturprojekt lämnats oanvända för att de inte passar böndernas sätt att odla.

– Många jordbrukare är redan entreprenörer och utvecklar infrastruktur för att möta den efterfrågan som finns på marknaden. Den här avhandlingen är på sätt och vis en uppmaning till folk att se och uppmärksamma vad bönderna faktiskt gör själva, säger hon.


Återknöt till jordbrukare – och makthavare

Tillsammans med avhandlingen har Chris de Bont också gjort två texthäften utifrån sina fältstudier, både på engelska och swahili. Forskarna organiserade också workshops tillsammans med en av grupperna med jordbrukare som de studerat. Att återknyta till människorna som varit involverade i ett forskningsprojekt är en tradition med lång historia på Institutionen för kulturgeografi, menar Chris de Bont.

En jordbrukare i Tanzania transporterar en bränslepump på cykel mellan fälten.
Bevattningssystemen är ofta konstruerade av bränslepumpar. Foto: Chris de Bont.

Häftena gjorde det också enklare för forskarna att dela med sig av sina resultat till bevattningsingenjörer och makthavare på myndigheterna. Det arrangerades också en kurs i jordbrukarledd bevattningsutveckling med politiker på hög nivå från 14 olika länder i Afrika på NM-AIST-universitetet i Arusha I Tanzania.

I början av forskningsprojektet fanns frågan om jordbrukarledd bevattningsutveckling inte så högt på dagordningen hos de organisationer som arbetar med jordbruksfrågor i Afrika. Men Chris de Bont menar att det skett en snabb utveckling för frågan de senaste åren.

– Nu har till och med Världsbanken beslutat att jordbrukarledd bevattningsutveckling är ett av deras huvudkoncept, och inom Afrikanska unionens nya ramverk för bevattning har man börjat diskutera det också. Det har skett en stor förändring, säger Chris de Bont.


Mer om forskningen

de Bont, C. (2018). Modernisation and farmer-led irrigation development in Africa : A study of state-farmer interactions in Tanzania (PhD dissertation). Department of Human Geography, Stockholm University, Stockholm. Retrieved from http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-155644

 

Kontakt

För mer information, kontakta Chris de Bont via e-mail, chris.de.bont@humangeo.su.se. Chris de Bont pratar engelska.