Samhällsplanerardagen 4 oktober

Dagen inleddes med en intern kortkonferens där ledningsgruppen för Samhällsplanerarprogrammet (representanter för de nio samverkande institutionerna, fakultetskansliet och studenterna) diskuterade arbetsmarknadens krav på dagens och morgondagens samhällsplanerare tillsammans med samhällsplaneringsrådet (program-, kurs- och momentansvariga lärare i samhällsplanering) utifrån inspel från fyra alumner.

Efter välkomsttal började eftermiddagens panelsamtal med alumner och tidigare och nuvarande lärare. Samtalet tog bland annat upp bakgrunden till linjens tillkomst, hur samhällsplanering och samhällsplanerarutbildning förändrats över tid, perspektiv, innehåll och utbildningsformer men också utbildningens betydelse, likheter och skillnader i förhållande till andra planerarutbildningar, planerarens verktyg och planerarroller. I panel och publik, i den i det närmaste fullsatta De Geersalen, fanns såväl alumner som påbörjade utbildningen 1977 som de som studerat mer nyligen men också de som just påbörjat sina studier i samhällsplanering och flera lärare från olika institutioner som var med de första åren.

Efter paus för mingel och tårta följde forskningspresentationer om arkeologi som resurs i samhällsplaneringen, konflikter i planeringen för åldrande i afrikanska städer och kulturarv och planering i Gustavsberg.

Under kvällen berättade 10 alumner om arbetsmarknad och karriär för dagens studenter efter ett kort anförande om en alumns arbete och arbetsplats. En tradition sedan många år. Därefter fortsatte kvällen i Geovetenskapens hus med diskussioner, dryck och traktering.

Samhällsplanerarlinjens utveckling

Före Samhällsplanerarlinjen var utbildningen inom samhällsplanering vid Stockholms universitet (och innan 1960 vid den då privata Stockholms högskola) organiserad på annat sätt. Innan linjen skapades fanns några fristående kurser inom samhällsplanering vid Kulturgeografiska institutionen. Tidigare fanns det även möjlighet att inrikta studierna mot samhällsplanering inom ramen för en studieordning (dvs. ett mer löst sammanhållet program eller kurspaket) vid Kulturgeografiska institutionen samt inom en inriktning vid dåvarande Socialhögskolan. Studieordningen kunde leda till en politices magisterexamen (pol.mag.).

Genom högskolereformerna under 1970-talet skapades många nya sammanhålla utbildningar, linjer, som startade 1977. En av dessa var alltså Samhällsplanerarlinjen. Linjen omfattade tre och ett halvt års studier (i dagens system 210 hp) och fanns från början vid fyra universitet. Utbildningen ledde till samhällsplanerarexamen. Under 1980-talet kom samhällsplanerarlinjerna, med undantag för den i Stockholm, att infogas i andra linjer eller avvecklas.

Under några år ledde linjen till kandidatexamen efter tre år och magisterexamen efter ytterligare ett. Idag ges utbildningen inom Samhällsplanerarprogrammet, 180 hp, som leder till filosofie kandidatexamen inom samhällsplanering. I samband med Bolognareformen 2007 startades universitetets Masterprogram i samhällsplanering, 120 hp, som leder till filosofie masterexamen inom samhällsplanering.

Vid starten ht 1977 fanns 30 utbildningsplatser på Samhällsplanerarlinjen. Även inför vt 1978 antogs 30 studenter och sedan 30 till varje hösttermin. Antalet platser utökades därefter successivt och sedan 1989 finns 60 platser för kandidatstudenter och från 2007 cirka 20 platser på masterprogrammet.